lördag 23 april 2011

Du tar från mig

Du tar från mig
tar energi från mig

Du gör mig orkeslös och trött
Kan ditt sätt vara orsaken till
mitt sätt?

Till osäkerheten?
När grunden inte är stabil
att stå på.

Jag gör aldrig rätt
jag är aldrig rätt
jag ska aldrig rätt

Allt med mig är aldrig rätt

Men du hör inte mig
du ser inte mig

Du hör bara dig själv
Det är bara ditt fel
och det är bara synd om dig

Du kan aldrig ta mig på allvar
För du ser inte mig
För du har fastnat i ditt
tänk på mig

Som en liten flicka som inte förstår

Jag blir så ledsen och så arg

Du behandlar mig inte med respekt
eller mina kära med respekt
Du kan aldrig ha fel

Vårt sätt att reagera är inte ditt problem
Inte ditt fel

Vad skulle hända om jag bröt?
Skar av?
Filade ner?

När du säger
om det inte passar sig kan jag dra

vem pratar du med?
En fiende?

Även om jag vore den lilla flickan
skulle det inte rättfärdiga att
behandla mig respektlöst

Jag är gnällig
Vi är si, vi är så
Vi är känsliga
Hysteriska
Vi är feta
Vi är skrattretande
vi är konstiga

Vi är fel

Du är ingenting...

1 kommentar:

  1. Wow. Skriver själv dikter och har letat efter fler diktbloggar. Du skriver superfint!

    SvaraRadera