Du tar från mig
tar energi från mig
Du gör mig orkeslös och trött
Kan ditt sätt vara orsaken till
mitt sätt?
Till osäkerheten?
När grunden inte är stabil
att stå på.
Jag gör aldrig rätt
jag är aldrig rätt
jag ska aldrig rätt
Allt med mig är aldrig rätt
Men du hör inte mig
du ser inte mig
Du hör bara dig själv
Det är bara ditt fel
och det är bara synd om dig
Du kan aldrig ta mig på allvar
För du ser inte mig
För du har fastnat i ditt
tänk på mig
Som en liten flicka som inte förstår
Jag blir så ledsen och så arg
Du behandlar mig inte med respekt
eller mina kära med respekt
Du kan aldrig ha fel
Vårt sätt att reagera är inte ditt problem
Inte ditt fel
Vad skulle hända om jag bröt?
Skar av?
Filade ner?
När du säger
om det inte passar sig kan jag dra
vem pratar du med?
En fiende?
Även om jag vore den lilla flickan
skulle det inte rättfärdiga att
behandla mig respektlöst
Jag är gnällig
Vi är si, vi är så
Vi är känsliga
Hysteriska
Vi är feta
Vi är skrattretande
vi är konstiga
Vi är fel
Du är ingenting...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Wow. Skriver själv dikter och har letat efter fler diktbloggar. Du skriver superfint!
SvaraRadera