Visst är det väl så att vi aldrig är
förbereda när ett nytt blad vänds.
När någon tryggt och välkänt
inte längre finns
Det går inte att ta på
känslan av sorg och saknad
Visst är det väl så att vi försöker
intala oss att det var för det bästa
Att ett slut kan vara början
på något nytt
Men det kanske inte går att se
klart för tårarna som rinner
För det är ju så att man
vill trösta och säga
-allt blir bra
Men tiden ger oss svaret
bara vi låter tiden få läka
såren
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar